Sedan ett antal år tillbaka är det fest i min trädgård under augusti månad, det är det vanliga gänget som är bjudna: dahliorna och jag. Inbjudan kommer tidigt, eller egentligen är det ju ingen inbjudan förstås, det är bara en mycket mänsklig längtan efter blommor och färg som av en del kallas ”fröklåda” och på mig börjar det att klia redan i januari. Jag brukar lösa det där på ett enkelt sätt, jag tar fram några påsar med speciellt intressanta fröer och tummar lite på dom, kommer i rätt stämning ganska omgående och övergår snabbt till att dagdrömma om de fantastiska dahlior dessa fröer ska ge upphov till. I den här fasen är allt fortfarande möjligt, inga plantor blir fula eller sjuka och växthuset har obegränsade ytor att fylla med dahliaplantor. Det är underbart att dagdrömma om dahlior i januari trots att det är många minusgrader utomhus och det fortfarande står julsaker kvar och skräpar i rummet.
Efter sådden i februari brukar jag snabbt bli tvungen att komma ner på jorden igen för nu brukar inget gå som smort! Det fattas krukor och jord hur mycket man än kånkar hem från affär´n och varför måste det bli så kallt ute när jag satt ut alla dahlior i det nya växthuset? Det är nerv och oro i odlingen, för så blir det när man startar lite för tidigt, men vem kan vänta när man vet att den första grodden som kommer upp nästan är starten på en ny vår?
I maj brukar jag sega lite. När det roliga med sådd och sticklingar är avklarat så finns det ändå massor av saker som måste fixas men det finns gränser också i mitt trädgårdsliv. Jag tar mig en ”Time-out” och samlar mig lite inför den stora arbetsuppgiften: Att plantera ut allt på friland. I det här läget brukar jag bli klarsynt och inse att en bättre planering hade varit väldigt bra. Då skulle det inte varit såå trångt i växthuset, inga dahlior behövde planteras ut för tidigt på friland p.gr.a platsbrist osv. Jag rannsakar mig själv lite till och kommer så långt att jag också inser att det där jag kallar planering bara är en omskrivning av att jag klämmer in allt jag vill ha i ett växthus som aldrig är tillräckligt stort! Jag har kapitulerat inför dahliorna, att odla dahlior är att bejaka sin längtan och lust till det starka frodiga, färgrika överflödet. Lust och längtan, låter sig inte alltid styras eller planeras…
Hur det gick för dom små fröna i påsen? Jodå, det gick ganska bra, eller vad tycks om dom råååza raringarna?
Detta bildspel kräver JavaScript.
Nyfiken på dahlior? Besök mig och Elisabeth Svalin-Gunnarsson i vår monter på Sofieros Stora Trädgårdsfest. Massor av dahlior, böcker och dahliaprat.
Marie Ohlson på temat planering. Marie driver även bloggen Dahlia.


